Året var 1777 när Carl Wilhem Scheele, som var en av 1700-talets mest framstående kemister upptäckte att när silversalter blir utsatt för ljus mörknar det och en svärtning (det som händer när fotokemisk teknik används för att exponera och framkalla bilder). Läs vidare för fotografiets och kamerans historia.
Carl Wilhelm Scheele kom också till insikt att blått och violett ljus ger en mörkare svärtning, ovetandes om att hans upptäckter skulle bli betydande för fotografiets utveckling.
De första kamerorna
Världens första kamera kallade man för ”camera obscura” vilket betyder kort och gott mörkt rum. Camera obscura är också namnet på de gamla och enkla lådkamerorna som på 1500 talet användes för att på bästa sätt måla och teckna saker med central perspektiv.
En camera obscura fungerar genom att ljus släpps in via ett litet hål för att därefter lysa upp den mörka väggen mitt emot. Bilden som visas i ljuset på den mörka väggen blir en upp och ner bild av den bild som visas i det lilla hålet.
Fotografins födelse
Den första fotografiska metoden som blev allmänt känd etablerades av fransmannen Louis Jacques Mandé Daguerre i augusti 1839. Han levde under åren 1787 till 1851 i Paris. Metoden togs fram tillsammans med Louis kompanjon Joseph.
Daguerre tog världen med storm med sin metod. Väldigt få hade kunnat föreställa sig att det var möjligt att fånga en bild på en plåt, där vyerna och detaljerna var mycket precisa. En otrolig uppfinning.
För detta användes en stor plåt bit som var en dryg decimeter, jod, kvicksilver och en ljuskänslig hinna med salter var grunden för den fotografiska metod som tog världen med storm. Varje bild framställdes i unika kopior, som kamera använda Daguerres en utvecklad variant av camera obscura.
Till en början var det väldigt svårt att fotografera människor och djur. Kameran kunde nämligen inte fånga motiv som var i rörelse. I stället tog man bilder på föremål, byggnader och gatuvyer.
Som tur är har kameran utvecklats enormt från den tiden.